PAR PÅ VIFT

Jag tror jag har Minst 5 tillfällen på en dag då jag milt sagt har rätt att bli förbannad!
Är det inte någon hyresgäst som försöker fiffla ett direktbyte så är det hål i min strumpa. Eller får jag en svettattack pga att jag ska ringa en hyresgäst och "skälla" lite. Ni vet alla, att blir man svettig, så sitter plötsligt byxorna lite för tight, man är hungrig, ja och då har man tamejfan man rätt att vara förbannad!

Jag tänkte berätta en liten händelse som drabbade mig igår.

Jag och Jocke hade varit i Helsingborg, (hittade ett par skor) jag kör. Jag gillar att köra, och utan att vara fördomsfull, så tror jag att i ett partnerskap(mellan man och kvinna) är det oftast mannen som kör, inte i vårt. Jag vet inte varför, men alltid när jag kör från Helsingborg, brukar jag köra lite för fort. Jag lägger inte märke till det förrän Jocke säger till mig. Den vägen vill på något sätt att man ska köra för fort, detta avtar när jag närmar mig Erikslund och känner att jag är på lugnt vatten igen.
Nu ska jag komma till saken. Denna kväll var det förvåndsvärt mycket lastbilar ute på vägarna. Att tillägga, vi kör på motorvägen.
Jag börjar köra om den ena lastbilen efter den andra och myser med att jag inte behöver ligga i mer än 110km/h. Alltså är jag inte olaglig på någon sätt. Inte ens lite. Så jag kör på i 110km/h balkom mig ligger en jobbig liten jävel. Nära som tusan. Jag känner vad han tänker, "säkert en tant***** som skiter i att vi vanliga människor har lite brottom ibland". Nu ökar jag lite, för att var lite snäll. Det hjälper inte, han följer efter, tätt, tätt vill han ligga min bil. Nu börjar min ilska uppstå. Jag tvekar....men bestämmer mig för att trycka lite lätt på bromsen, bara lite lätt. Tänker att nu har han väl ändå förstått att det är faktiskt farligt att ligga så nära. Nä då!! Han bländar på med världens helljus! Vad tänker han? Att jag ska lägga mig mitt emellan 2 lastbilar som kör i 80km/h? Så FAN heller!

Dessutom var där bilar bakom honom, så min chans att komma ut därifrån var nästintill obefintlig.
Mitt i mitt ilskeutbrott över att han bländar mig, räcker jag, utan att tänka mig för, fingret åt honom.
Jag hann inte ens ta ner fingret innan jag ångrar mig.
Jag tycker synd om honom! Nä, det förtjänade han inte! Jag mår lite dålig! Vad vet jag, hans mamma kanske är jättesjuk, eller hans fru kanske har fått värkar! Jag känner mig dålig!
 
Lasbilarna försvinner och jag lägger mig i högerfilen så han kan köra om. Han kör om. I hans bil, i framsätet ligger en liten bäbis! För att bara ha sett bäbisen i 2 sekunder kunde jag ändå utvisa att den inte var gammal.
  Jag ångrar genast att jag ångrade mitt fingerräckande! Jag tänker aldrig, under några som helst omständigheter ha överseende med att en person kör i den hastigheten som honom och dessutom har ett spädbarn i framsätet!! Han utsätter inte bara sig själv, mig och andra personer i trafiken för fara. Utan också den person han antagligen/eller den han ska älska mest i hela värden!

DÅ HAR MAN RÄTT ATT BLI FÖRBANNAD! DET ÄR INTE ACCEPTABELT!